Familjeföretaget OY MARINO AB

De flesta företag i båtbranchen har i tiderna uppstått antingen i en källare, i ett bilstall eller i en övergiven lada. För Marinos del började det hela år 1958 i Tor-Björn Fagerströms källare på Brändö i Helsingfors. Kemi-ingeniören Fagerström, som arbetade hos Bensow, hade fattat intresse för den nya “plasten”, och ville som ivrig båtmänniska börja bygga båtar i glasfiber. Grundkunskaperna fick han av en vän i Sverige, varefter han satte i gång med att bygga pluggen till en jolle.

Söderkulla, Sibbo

Glasfiber och kötthantering

Marinos första produktionsutrymmen inreddes i Hangö saluhall, där Tor-Björn Fagerström hyrde en flygel. Bakom väggen fortsatte kötthandlarna med sin verksamhet som om inget hade hänt, även om ventilationen i dåtida båttillverkningsutrymmen inte var särskilt effektiv.
Tor-Björn grundade år 1954 Bensows båtavdelning och fungerade som dess chef till år 1963. Hans chef Robert Jansson, känd som en aktiv kappseglare, tände inte på tanken att tillverka båtar i det nya materialet. Robert Jansson försökte också få Tor-Björn seglingsintresserad genom att låna ut sin femfemma, men denne höll sig till motorbåtar. Fagerström inledde då den egna båtproduktionen med sin arbetsgivares välsignelse, och Marino-båtarna såldes även i Bensows butik. Redan då kunde man se äldsta sonen Christer dela ut broschyrer på båtutställningen.
Tor-Björn Fagerström var också en ivrig tävlingsbåtförare, “far” till A-klassens hydroplan, och reste runt i Finland till olika motorbåtstävlingar. Båtarna stod honom nära hjärtat.
Fabriken i Hangö licenstillverkade också Snipar i glasfiber, och Tor-Björn minns att han via Michael “Mikki” Berner lyckades sälja fem sådana på en gång till Björneborgs Segelsällskap. I Hangö föddes också den populära Marino Family Sport med skrov i glasfiber men däck och övriga konstruktioner i trä. ‘Det sades åt mig att det inte går att sammanfoga två så olika material, ett levande och ett dött’, minns Tor-Björn Fagerström. Numera anser man att inte detta utförande ställer till några problem förutsatt att fogen är rätt gjord.
År 1965 flyttades båtproduktionen till Jokela. Men båtarna utrustades och levererades till kunderna från Fagerströms gård på Brändö. Nu började också tvillingarna Jan och Ben intressera sig för verksamheten.

Specialerbjudande

Marino Sport lanserades på Helsingfors båtutställning, när denna för första gången arrangerades i den s.k. gamla Mässhallen. Marinos avdelning var ganska vågat utformad med bl.a. en del båtar uppställd på akterspegeln, väl synliga för publiken. ‘Vi sålde Sporten på specialerbjudande för 1990 mk åt de kunder, som tecknade order under utställningen,’ berättar Tor-Björn Fagerström. ‘Riktpriset var 2430 mk,’ fyller Christer i. ‘Mässan stängdes klockan tjugo, och kvart före bildades det en lång kö vid vår monter. Klockan 20.10 kom vaktmästaren för att tömma hallarna, men inte kunde vi ju köra bort våra kunder som ville köpa sig en båt! Båten mätte 4,30 m x 1,70 m, och var den enda av den storleken på mässan,’ fortsätter Tor-Björn. IIntressant nog fanns det desto fler med samma mått nästa år. Detta förhållande visade sig vara ypperligt för s.k. vindrutebåtar, vilka länge därefter hade dessa huvudmått.
Tor-Björn Fagerström lösgjorde sig från Bensow år 1963. Marino namnet hade hela tiden funnits med i bilden, men registreringen visade sig besvärlig. Fagerström måste först köpa namnet Cirkus Marino, som tillhörde ett förkrigstida nöjesfält, och avregistrera det.

Fabriker i Sibbo och Bennäs

År 1967 blev Marinos fabrik vid Sibbo å i Söderkulla färdig och produktionen flyttade dit. Tomten var idealisk då sjösättningen kunde ske vid egen strand, varvid provkörningen av båtarna blev smidigare. Men kontoret fanns ännu kvar på Riddaregatan. ‘Från Jokela-tiden minns jag att vi efter arbetstidens slut alltid for iväg från Helsingfors med två bilar och trailers för att hämta Marino Sportar från fabriken till Brändö’, berättar Kitty Fagerström som nu är styrelsemedlem i familjeföretaget. ‘Tillbaka hemma var vi vid tvåtiden på natten, så arbetsdagarna blev långa.’
På Rovholmen hyrdes utställningsutrymmen av papersfabrikören Dahlberg, och marinan kallades för Merikeskus. I och med att Marinos hyreskontrakt i november 1971 oväntat sades upp utvidgades Sibbo-fabriken i rask takt med en ny hall för båtar i vinterförvaring. Snart koncentrerades verksamheten till Sibbo. ‘Efter detta beslöt jag mig för att aldrig mera gå på hyra’, påpekarTor-Björn Fagerström. ‘Antingen äger jag stället eller så är jag inte där.’
Då Marinos 1000-serie startades år 1983 uppstod så småningom ett behov av nya och modernare produktionsutrymmen, samtidigt som det blev viktigt att trygga tillgången till yrkeskunnig arbetskraft. Fem år senare invigdes Marinos nya fabrik i Bennäs nära Jakobstad, en välfungerande och modern produktionsanläggning planerad med företagarfamiljens egna resurser och en gedigen båtbyggarerfarenhet som grund. Samarbetet med befolkningen på orten har också löpt väl.

Bennäs

Generationsväxlingen i Marino genomfördes i god tid, i början av år 1985, då Ben Fagerström utnämndes till verkställande direktör. ‘Vi ville inte lämna detta till sista minuten då den äldre generationen inte mera i lika hög grad skulle ha orkat stöda den nya ledningen’, konstaterar Marinos styrelseordförande Tor-Björn Fagerström.

Modellerna

Marino har utvecklat lika många modeller som företaget har år på nacken. Ett hundratal Marino Sport tillverkades årligen. Marino Mustang och Super blev populära båtar, och under den första oljekrisen ritade Åke Sandström motorseglaren MS-66 åt varvet.
Båtarnas trygghet och sjövärdighet har hos Marino alltid ställts i främsta rummet. Redan år 1978 togs beslutet att alla modeller skulle typgodkännas och förses med den Blåa skylten. Båtarna utvecklades och provkördes i tävlingar i olika offshore-klasser. Mustangen med V-botten genomgick hårda tester i internationella motorbåtstävlingar, och blev även en av de populäraste modellerna.
‘De flesta Marino-modeller av den “nya generationen” har premierats med utmärkelser både i publikomröstningar och branchtidningar’, konstaterar VD Ben Fagerström. Marino 9000, 8000, Barracudas båda modeller, Marino Piraya samt Marino Rocca har valts till Årets båtar. Pirayans “lillasyster” Marino Rocca presenterades på Helsingfors internationella båtmässa 1994, och blev genast en succé. Nyaste modellerna är Marino Shark år 2000 och Marino Cobra 2005, som valdes till Mässans Motorbåt 2006. År 2007 återupptogs produktionen av Marino Swing som retronyhet.

Marino 50 år

Marino fyllde 50 år den 13 februari 2009. Marino jubilerade detta genom att lansera en ny båtmodellserie APB (All Purpose Boat). Den första båten i serien är APB 27 som avtäcktes för publiken på Båt -09 mässan. Marino APB 27 har prisats i Europa samt fått ett gott mottagande av båtköpare.

Med anledning av 50-års jubiléet publicerade Marino boken som Henry M. Ericsson har skrivit “Marino 50 – pinonjär i glasfiberbåtsbranchen”. Boken finns att köpa från Marino.

Glasfiberbåtar ej längre i produktion